Julafton - kapitalismens orgasm.

Efter en lång paus, på sisådär ett halvår, har jag bestämt mig för att försöka mig på bloggandet igen. Kan dock inte utlova en regelbunden uppdatering, utan kommer att skriva när jag känner för det - om jag känner för det. Innehållet kommer även det att variera från gång till gång.

Jaha, så... jul. Igen. Tycker att det känns som igår man satt där i fåtöljen och öppnade paket. Fast det var det inte - nej, det har tydligen gått ett helt år sedan sist. Och mycket har hänt under tiden också. Byte av skola. Byte av umgänge, till viss mån. Nya erfarenheter - både bra och dåliga sådana. Men framförallt känner jag att jag idag kan titta tillbaka på  mig själv, som jag var för ett år sedan, och med stolthet se hur pass mycket jag har utvecklats som människa. Hur mycket säkrare jag är på både mig själv, och andra, idag.

Det stora samtalsämnet ett tag framöver kommer att vara julklappar. Det säger sig självt, egentligen. Det är jul, och man får paket. Jag ska inte säga att jag inte blir glad över sakerna jag får - för det blir jag. Men det jag uppskattar mest med julen är ändå la convivencia - samlevnaden - med familj, släkt och vänner.

Något år, ska jag ha en jul helt utan materiella gåvor. En jul där man bara umgås med sina nära. En symbolisk gåva får skänkas, men inga önskelistor eller sånt krafs då inte. Nej, här pratar vi om julen som en symbolisk högtid. En högtid som inte symboliserar det vi egentligen firar, fast tycks ha glömt bort (Jesu födelse). Nej, min jul ska symbolisera kärlek, vänskap och frid. En dag då man är avslappnad, utan all stress som hör julen till. En jul då man inte måste äta den obligatoriska (och äckliga) julmaten. En jul utan julklappar som kostar skjortan. En jul utan den sedvanliga pressen på att klä upp sig och vara representativ.

Men fram tills dess: God jul! Och om vi inte hörs igen innan det är dags: Gott nytt år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0