Jag håller på att bli gammal. Jag menar, jag köpte en kärringcykel i helgen, och igår hade jag så ont i min rygg att jag trodde att jag hade fått ryggskott eller någott annat otrevligt. Jag funderade nästan på att ringa till pensionärsföreningen Purjolöken och anmäla mig till nästa boule-turnering.

Kärringcykel, liksom. Och ryggskott - vid sexton års ålder? Nej tack! Som tur var var det ju inte ryggskott, utan ett resultat av för mycket träning i förhållande till hur mycket jag sover (och äter - tänkte jag säga - men det går inte, för igår och idag har jag nästan ätit som en häst). Och förresten är kärringcyklar coola. Ni skulle se min, alltså, den är stentuff!

Träning, förresten... Jag tränar mellan fem och nio gånger i veckan (varav ca. tre är gym före, eller efter, vanlig träning) vilken kärring orkar med det?! Där har vi beviset. Nu är det alltså bevisat en gång för alla: jag är ingen kärring! Det känns ju väldigt skönt att ha konstaterat det nu. Jag känner riktigt hur en tyngd plötsligt har lyfts från mina axlar. Jag är inte en sextonårig kärring, wohoo!

Och bara för att, vill jag påpeka hur mycket jag saknar Bobby! Saker och ting är inte lika roliga när inte han är med. Älskar du mig ändå, fast jag är en sextonårig smygkärring som äter som en häst?