Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med duggregn.

Spöregn är mer min melodi.
   Att sitta inomhus och höra hur regnet smattrar mot fönsterrutorna, eller att gå ut på en lång och skön regnpromenad och känna hur vattendropparna rinner nedför kroppen, och slutligen stanna under ett träd och höra det speciella ljudet som blir när dropparna träffar trädkronan... Att vakna en sommarmorgon och känna friskheten och renheten i luften och naturen efter nattens regn, eller att ligga i sängen en sen sommarkväll och lyssna till regnet och känna hur man själv, precis som naturen, blir aningen renare och mer rofylld. Att le med en vetskap om att du är regn för mig.