Aj! Aj, aj, aj! Det gör ont! Min axel vill ta livet av mig, tror jag. Det är fräckt av den, med tanke på att det är gymmish på onsdag igen. Om jag fortfarande har ont i axeln kan jag inte gymma (= hela min veckoplanering kommer ur fas). Och nej, jag kan inte enbart köra ben, för gymmet är på tok för litet för att kunna splitta träningen i. Andra bullar blir det däremot i augusti när mitt gymkort går ut och jag byter gym till Jakan.

Det blir till att ta det superchill med överkroppen imorn, speciellt höger axel, springa den berömda Skälby-Viksjö-Veddesta-Skälby-rundan på kvällen om axeln tillåter det, och hoppas på att jag ändå kan hit the gym på onsdag.

Jag skulle kunna gifta mig med den som kommer på ett sätt att addera tio timmar till dygnets vanliga tjugofyra. Sju av de tio timmarna skulle jag spendera i sängen och bara sovasovasovasova, för det är något jag tycker om och är bra på ;). De andra tre skulle jag ägna åt den stackars jäkeln som vore gift med mig, och de ordinarie tjugofyra skulle gå åt till träning, filosoferande, pluggande och sovmorgnar. Låter inte det som en bra deal...?

Nog om onda axlar och giftermål nu. När folk börjar komma hem igen (ja, hela Stockholm har dissat mig och åkt på semester) och jag också är hemma, bär det av på ragga-söta-pojkar-utflykter till diverse destinationer som man kan ta sig till med hjälp av ett SL-kort.

Men fram tills det att folk börjar dyka upp här i faggorna ska jag läsa min otroligt rumsrena och fräscha bok, The Game, som bara blir äckligare och äckligare ju längre man läser har jag hört ryktas om (jag tycker redan att den är hyfsat äcklig). Det verkar som att jag har några hundra sidor spännande läsning framför mig, och sedan kanske några hundra timmar i terapi för att förtränga boken? Sånt vet man aldrig, hehe.

Peace out!