Nu är jag klar med packandet, så jag har lite tid över innan Erika med familj kommer förbi och hämtar mig.

Vad jag tänkte fördriva tiden med nu är att skriva en kärleksförklaring till mitt livs kanske största kärlek: Xaris soffa.

Du är stor, brun och mjuk - en beskrivning som skulle passa in på en teddybjörn
Står där gör du, och ser otroligt hemtrevlig ut i hans ena vardagsrumshörn
När man en gång har satt sig vill man aldrig sig resa - vill jag lova!
Därför är det ganska passande att man i dig kan sova
När jag sitter i dig finner jag ro, så det kanske inte är så konstigt att jag i dig vill bo
Du är soffan i mitt liv, detta betyder att du, för mig, är exklusiv
Om du tröttnar på Xari är det ok
För du är alltid välkommen att bo hos mig

Ja, vad säger ni? Poet ska jag nog inte bli i alla fall, den saken är klar.

Nu ska jag chilla i min egen soffa, som inte alls är lika underbar som den jag precis deicerade en dikt till, men man kan ju inte få allt här i livet. Och om ett tag om gudarna vill mig väl (läs: om Erika någonsin packar klart) bär det av mot Vindö.

Ciao!