The Meaningless Theory of Chaos.
Idag är nog den meningsfullaste dagen på länge. Först åkte jag till stan helt i onödan, bara för att komma hem och åka till gymmet - också det helt i onödan (jag är för förkyld för att kunna träna), och slutligen åkte jag till Willys, vilket förmodligen också var onödigt. Trots detta påstår jag att dagen har varit meningsfull. Varför? Jo, för nu har jag verkligen kommit till insikt om att allt man gör faktiskt inte behöver ha en mening
Idag har jag ägnat mig åt att göra meningslösa grejer och enkom meningslösa grejer... Istället för vadå? Jo, istället för att göra något annat minst lika meningslöst som bara hade varit mindre jobbigt att göra. Om jag istället hade suttit med näsan i en fysikbok hade jag gjort mer nytta - men jag har sommarlov och behöver därför inte plugga. Fast om vi vänder på steken; vem blir glad om hundra år för att jag har pluggat fysik på sommarlovet? Vad gör det för skillnad? Vad spelar det för roll vad jag gör? Vad spelar det för roll vad någon gör? Alla ska ju ändå dö, förr eller senare.
Det jag inte försöker säga med det här är att livet är meningslöst och att alla borde dö nu på en gång. Det jag faktiskt försöker säga är att man lever för sin egen skull och borde därför göra det man känner är bäst och nyttigast för en själv att göra, rationellt sett. Alltså: så länge du är lycklig och nöjd med vad du åstadkommer är vad du gör bra - såvida det inte åsamkar någon annan skada.