Jag vet att det har gått ett tag. Jag vet att vi inte pratar mycket längre. Jag vet att jag, i dina ögon, förmodligen verkar vara ganska kylig, just nu.
   Men för att växa måste man vara. Det är det jag gör just nu: är, alltså. Du med. Jag önskar bara att vi, någon gång, kunde sluta upp med att vara - för att bli.
   En dag ska jag säga hej. En dag ska jag le, med solen i mina ögon - så som du fortfarande gör. En dag ska jag tala om sanningen för dig. En dag kommer du att förstå. En dag kommer allting att vara annorlunda, fast ingenting har förändrats.

Det är ingen förutom jag som vet vem texten handlar om, så lösa spekulationer vore endast slöseri med tid.