Jag tror att man ibland måste misslyckas riktigt rejält för att lyckas. Precis som att det inte alltid är soligt kan man inte heller alltid lyckas med allting. Nej, misstagen är de erfarenheter som utgör grunden till lyckan.

Jag vet att vi kommer att sitta där en dag. En dag kommer vi att sitta där och tänka på hur dumma och naiva vi var när vi var yngre. Vi kommer att tänka på hur vi trodde att en liten tuva förmådde välta hela lasset. Och vi kommer att skratta. Vi kommer att skratta gott och hjärtligt åt vilka vi en gång var, och fortfarande, djupt inom oss, är. Och förhoppningsvis kommer vi att ha insett att livet faktiskt har en mening - även om den kanske inte är vad vi förväntade oss.

Det känns inte hoppfullt, och jag har absolut ingen aning om varför, men någonstans inom mig vill jag ändå tro att mänskligheten inte är för dum för att överleva.