Svampbob as we know him!
- "Jag försöker, men spikarna har fastnat i dina hornhinnor!"
Det här är helt seriöst något av det roligaste jag har hört i hela mitt liv. Den här och när Pekka kör bil...
Strangest thing...
This is not a love song!
Let's not cry tonight, I promise you one day it's through...
I kept running 'til I got tired, then I stole a bike.
Fett manligt att lägga ut två låtar som är på grekiska och har attityd, jag vet!
This is so last summer - in a good way, though.
"Just det, 70-talet ringde och ville ha tillbaka sin toffelattityd."
Kom hem runt halv fem imorse, somnade strax efter fem. Är lite lagom trött nu, men det är helt klart värt det.
Kvällen var helt klart manlig så det stod härliga till. Men som alla vet är det ju ganska manligt att vara lite kvinnlig, så vi avslutade kvällen i soffan, i vilken jag nästan somnade och misslyckades med att uppfatta århundradets tydligaste(?) ironi.
Nej, nu tycker jag att vi stannar där - drar i nödbromsen och byter spår, liksom. Det är också ganska manligt.
Lattenationen
Det här är ju bara underbart!
Jag är definitivt inte för att hänga ut personer på internet, eller någon annanstans heller, för den delen. Men det här drog hon ju över sig själv, eller vad säger ni?
Det känns otroligt skönt att veta att runt hälften av Sveriges tonårstjejer har denna tjej som förebild! Och sedan tanken på att folk med akademiska utbildningar erkänner henne som egen företagare och faktiskt menar på att hon vet vad hon pratar om får fjärilarna i min mage att göra små piruetter av lycka.
UNDERBART, SVERIGE, UNDERBART! Fortsätt i den här takten och snart är nyheterna ersatta av Teletubbies.
You might think you have a good time, but we party harder.
Monaksia mou ola...
Idag igen. Samma person. Samma känsla.
Otroligt bra låt!
Δυο χρόνια είχα να σε δω
Και σε συνάντησα ξανά μια Κυριακή
Κερνούσες ούζα και κονιάκ στο καφενείο
Και τα καλά σου φόραγες σαν να 'τανε γιορτή
Δεν ήσουνα φαντάρος για να σου πω καλός πολίτης
Μα ούτε και που γιόρταζες για να σου πω χρονιά πολλά
Τρελάδικο και φυλακή δυο χρόνια κι έξι μήνες
Ήπια το ούζο κι είπα γεια χαρά
Το ξέρω ζήτησες δουλειά σε χίλια δυο αφεντικά
Κι όλοι ζητούσανε να δουν συστάσεις, προϋπηρεσία
Μα μόλις είδανε κι αυτοί πως είχες κίτρινο χαρτί
Σε διώξανε σαν το σκυλί κι ούτε σ' αφήσανε να πεις
Μια δικαιολογία
Και είπες στην αρχή καλά κι αλλού εζήτησες δουλειά
Κι αλλού ξανά κι αλλού τα ίδια και τα ίδια
Μα ήσουν άτυχος πολύ γιατί έπεσες και σ' εποχή
Που όλοι σφίγγαν το λουρί κι εσύ είχες κίτρινο χαρτί
Κι αυτό το χρώμα ξέρεις φέρνει αλλεργία
Κι ερχότανε κι ο πυρετός κάθε που νύχτωνε
Σε τυρρανούσε καλοκαίρι και χειμώνα
Κι είναι μαρτύριο τρομερό το βίτσιο αυτό το βρομερό
Που σου 'μαθε στη φυλακή
εκείνος ο ψηλός απ' τη Δραπετσώνα
σου λείπει η σκόνη η λευκή, το ξέρεις πως δεν φταις εσύ
φωτιές σου καίνε το κορμί,
κουτάλι και βελόνα
Και έκανες υπομονή γιατί φοβόσουν το κελί
Καλόπιανες τη μοναξιά και τον ασβέστη που 'πεφτε
Σαν χιόνι απ' το ταβάνι
Και μέχρι να σου βγει η ψυχή δεν θα ξεχάσεις μια στιγμή
Κάποια βραδιά στη φυλακή φωνές και κλάματα
Κι είπανε τ' αλλο το πρωί στο δεκαπέντε το κελί
Ότι βιάσαν οι παλιοί τον έφηβο το Φάνη
Κι όταν σε βρήκαν παγωμένο στο κελί σου
Είπαν αυτός είναι απ' ώρα πια νεκρός
Και κάποιος έτρεξε τηλέφωνο να πάρει
Πέντε βδομάδες τώρα υπόφερες το ξέρω
Το ξέρω σου 'λειψε η σκόνη η λευκή
Και μού 'λεγες εκεί ξανά δε θα γυρίσω
Βαρέθηκα τις νύχτες τις λευκές
Σαν άνθρωπος κι εγώ θέλω να ζήσω
Δυο χρόνια είχα να σε δω
Και σε συνάντησα ξανά μια Κυριακή
Κερνούσες ούζα και κονιάκ στο καφενείο
Και τα καλά σου φόραγες σαν να 'τανε γιορτή
"Vi äter degen och sen skiter vi ihjäl oss"
You are the reason I am.
Sitter du bekvämt i stolen nu?
Du går till skolan och klagar och tycker synd om dig själv för alla läxor du fått. Och i Indien gråter en 10-årig pojke för att han aldrig kommer få börja i skolan.
Du går till matsalen för lunch och påpekar den äckliga maten och slänger i stort sett allt du har på tallriken. I Sudan dör en 2-årig flicka av grov undernäring och vätskebrist.
Du kommer hem och förbannar din mamma för att du måste hjälpa till att tömma diskmaskinen. Och i Somalia blir en 8-årig pojke slagen för han somnade efter 10 timmars arbete i hemmet.
Din kväll blir förstörd när du upptäcker en finne på hakan, och i Kambodja dör en 11-årig flicka och hennes lillebror i Aids.
Gråt inte över pojkarna som dör, över flickorna som inte överlever, för tårar räddar inga liv. Res dig upp och förändra för en instinkt om att förnyelse behövs för att rädda världen!
Jag försöker inte på något sätt ta åt mig äran för den här texten. Det är inte jag som har skrivit den. Om jag visste vem som hade skrivit den skulle jag givetvis ge den personen cred för det.
If it rains, let it rain. The wetter the better...
Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med duggregn.
Spöregn är mer min melodi.
Att sitta inomhus och höra hur regnet smattrar mot fönsterrutorna, eller att gå ut på en lång och skön regnpromenad och känna hur vattendropparna rinner nedför kroppen, och slutligen stanna under ett träd och höra det speciella ljudet som blir när dropparna träffar trädkronan... Att vakna en sommarmorgon och känna friskheten och renheten i luften och naturen efter nattens regn, eller att ligga i sängen en sen sommarkväll och lyssna till regnet och känna hur man själv, precis som naturen, blir aningen renare och mer rofylld. Att le med en vetskap om att du är regn för mig.
Byggare Bob, Arlakossan och Jesus in action!
Bullskruttet
Nu går bussen om sex minuter, så jag borde nog lägga på ett kol...
I threw a pancake in the river. A pancake!
Kärringcykel, liksom. Och ryggskott - vid sexton års ålder? Nej tack! Som tur var var det ju inte ryggskott, utan ett resultat av för mycket träning i förhållande till hur mycket jag sover (och äter - tänkte jag säga - men det går inte, för igår och idag har jag nästan ätit som en häst). Och förresten är kärringcyklar coola. Ni skulle se min, alltså, den är stentuff!
Träning, förresten... Jag tränar mellan fem och nio gånger i veckan (varav ca. tre är gym före, eller efter, vanlig träning) vilken kärring orkar med det?! Där har vi beviset. Nu är det alltså bevisat en gång för alla: jag är ingen kärring! Det känns ju väldigt skönt att ha konstaterat det nu. Jag känner riktigt hur en tyngd plötsligt har lyfts från mina axlar. Jag är inte en sextonårig kärring, wohoo!
Och bara för att, vill jag påpeka hur mycket jag saknar Bobby! Saker och ting är inte lika roliga när inte han är med. Älskar du mig ändå, fast jag är en sextonårig smygkärring som äter som en häst?
