Vi håller på att göra en stad i ämnet teknisk psykologi. Våran stad heter Mango. Coolt va?

Hur som helst har vi byggt en mango nu. För att lyckas med det konststycket behövde vi en ballong, men ingen av oss hade någon, så det blev till att gå på ballongjakt. Jag och Daniel gick till estet men de hade inga ballonger, modstulna och besvikna började vi sakta men säkert dra oss tillbaka mot klassrummet. Men jag är inte den som ger upp i första taget. Nej, jag gick runt och frågade både lärare och elever om de hade några ballonger de möjligtvis kunde tänka sig att skänka till en bättre behövande varelse - det hade de inte. Jag gick till glasburen (det är sant, det finns en glasbur i våran skola - i vilken det sitter folk!) och frågade, de hade inte heller några ballonger. Jag blev ledsen och gick tillbaka till klassrumet.

Våran lärare Thomas tyckte att vi skulle vara lite kreativa och använda oss av en kondom istället. Jag åtog mig det mycket ärofyllda uppdraget att anförskaffa oss en kondom eller två, och styrde stegen mot skolsköterskan. Väl där frågade jag om jag kunde få en kondom, och tror ni inte att hon ger mig fyra ballonger!? Helt lycklig gick jag tillbaka till klassrumet, med mina fyra ballonger i handen. Ironin i det hela fick inte bara mig, utan också resten av klassen att asgarva.

Skön skola man går i, eller vad säger ni?

Jag har egentligen bara ett ord att säga om gårdagens kväll/natt: sofistikerat. Ja, så är det. Hela kvällen var oerhört sofistikerad. Som allra mest sofistikerat var det när Lucas spelade elgitarr och vi o-hade allsång.

Kvällens kommentar gick till någon som jag inte kommer ihåg. Vad som var kommentaren kommer jag inte heller ihåg. Men roligt var det - det kommer jag ihåg!

Förresten, visste ni att Erika smyggillar Rammstein-låten!? Det blev klart och tydligt bevisat igår, då hon hela tiden "råkade" spela den.

Ja, på det hela taget var det en ganska manlig kväll, trots att ingen förlovade sig eller var speciellt manlig.

Kom hem runt halv fem imorse, somnade strax efter fem. Är lite lagom trött nu, men det är helt klart värt det.

Kvällen var helt klart manlig så det stod härliga till. Men som alla vet är det ju ganska manligt att vara lite kvinnlig, så vi avslutade kvällen i soffan, i vilken jag nästan somnade och misslyckades med att uppfatta århundradets tydligaste(?) ironi.

Nej, nu tycker jag att vi stannar där - drar i nödbromsen och byter spår, liksom. Det är också ganska manligt.

Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med duggregn.

Spöregn är mer min melodi.
   Att sitta inomhus och höra hur regnet smattrar mot fönsterrutorna, eller att gå ut på en lång och skön regnpromenad och känna hur vattendropparna rinner nedför kroppen, och slutligen stanna under ett träd och höra det speciella ljudet som blir när dropparna träffar trädkronan... Att vakna en sommarmorgon och känna friskheten och renheten i luften och naturen efter nattens regn, eller att ligga i sängen en sen sommarkväll och lyssna till regnet och känna hur man själv, precis som naturen, blir aningen renare och mer rofylld. Att le med en vetskap om att du är regn för mig.