Idag är nog den meningsfullaste dagen på länge. Först åkte jag till stan helt i onödan, bara för att komma hem och åka till gymmet - också det helt i onödan (jag är för förkyld för att kunna träna), och slutligen åkte jag till Willys, vilket förmodligen också var onödigt. Trots detta påstår jag att dagen har varit meningsfull. Varför? Jo, för nu har jag verkligen kommit till insikt om att allt man gör faktiskt inte behöver ha en mening
   Idag har jag ägnat mig åt att göra meningslösa grejer och enkom meningslösa grejer... Istället för vadå? Jo, istället för att göra något annat minst lika meningslöst som bara hade varit mindre jobbigt att göra. Om jag istället hade suttit med näsan i en fysikbok hade jag gjort mer nytta - men jag har sommarlov och behöver därför inte plugga. Fast om vi vänder på steken; vem blir glad om hundra år för att jag har pluggat fysik på sommarlovet? Vad gör det för skillnad? Vad spelar det för roll vad jag gör? Vad spelar det för roll vad någon gör? Alla ska ju ändå dö, förr eller senare.
   Det jag inte försöker säga med det här är att livet är meningslöst och att alla borde dö nu på en gång. Det jag faktiskt försöker säga är att man lever för sin egen skull och borde därför göra det man känner är bäst och nyttigast för en själv att göra, rationellt sett. Alltså: så länge du är lycklig och nöjd med vad du åstadkommer är vad du gör bra - såvida det inte åsamkar någon annan skada.

Nu är jag klar med packandet, så jag har lite tid över innan Erika med familj kommer förbi och hämtar mig.

Vad jag tänkte fördriva tiden med nu är att skriva en kärleksförklaring till mitt livs kanske största kärlek: Xaris soffa.

Du är stor, brun och mjuk - en beskrivning som skulle passa in på en teddybjörn
Står där gör du, och ser otroligt hemtrevlig ut i hans ena vardagsrumshörn
När man en gång har satt sig vill man aldrig sig resa - vill jag lova!
Därför är det ganska passande att man i dig kan sova
När jag sitter i dig finner jag ro, så det kanske inte är så konstigt att jag i dig vill bo
Du är soffan i mitt liv, detta betyder att du, för mig, är exklusiv
Om du tröttnar på Xari är det ok
För du är alltid välkommen att bo hos mig

Ja, vad säger ni? Poet ska jag nog inte bli i alla fall, den saken är klar.

Nu ska jag chilla i min egen soffa, som inte alls är lika underbar som den jag precis deicerade en dikt till, men man kan ju inte få allt här i livet. Och om ett tag om gudarna vill mig väl (läs: om Erika någonsin packar klart) bär det av mot Vindö.

Ciao!