Aj! Aj, aj, aj! Det gör ont! Min axel vill ta livet av mig, tror jag. Det är fräckt av den, med tanke på att det är gymmish på onsdag igen. Om jag fortfarande har ont i axeln kan jag inte gymma (= hela min veckoplanering kommer ur fas). Och nej, jag kan inte enbart köra ben, för gymmet är på tok för litet för att kunna splitta träningen i. Andra bullar blir det däremot i augusti när mitt gymkort går ut och jag byter gym till Jakan.

Det blir till att ta det superchill med överkroppen imorn, speciellt höger axel, springa den berömda Skälby-Viksjö-Veddesta-Skälby-rundan på kvällen om axeln tillåter det, och hoppas på att jag ändå kan hit the gym på onsdag.

Jag skulle kunna gifta mig med den som kommer på ett sätt att addera tio timmar till dygnets vanliga tjugofyra. Sju av de tio timmarna skulle jag spendera i sängen och bara sovasovasovasova, för det är något jag tycker om och är bra på ;). De andra tre skulle jag ägna åt den stackars jäkeln som vore gift med mig, och de ordinarie tjugofyra skulle gå åt till träning, filosoferande, pluggande och sovmorgnar. Låter inte det som en bra deal...?

Nog om onda axlar och giftermål nu. När folk börjar komma hem igen (ja, hela Stockholm har dissat mig och åkt på semester) och jag också är hemma, bär det av på ragga-söta-pojkar-utflykter till diverse destinationer som man kan ta sig till med hjälp av ett SL-kort.

Men fram tills det att folk börjar dyka upp här i faggorna ska jag läsa min otroligt rumsrena och fräscha bok, The Game, som bara blir äckligare och äckligare ju längre man läser har jag hört ryktas om (jag tycker redan att den är hyfsat äcklig). Det verkar som att jag har några hundra sidor spännande läsning framför mig, och sedan kanske några hundra timmar i terapi för att förtränga boken? Sånt vet man aldrig, hehe.

Peace out!

Om ni ska envisas med att vara lika trångsynta och främlingsfientliga som jag vet inte vad, kan ni väl fan åtminstone stå för er åsikt! Smuts är vad ni är, jag spottar i ert ansikte! Era fega jävlar! Ni ska inte gagga om yttrandefrihet när er högsta prioritet är att tysta ned och hjärntvätta folket!

SMUTS, SMUTS, SMUTS!

Om en månad imorgon är jag på väg till, eller kanske redan på, Kreta. Sedan kan jag gå med i vi-har-varit-i-Grekland-klubben, och förstå vad folk pratar om när de pratar om Grekland.
   Fast risken att jag inte kommer hem igen, utan bosätter mig där permanent, är ju förstås ganska hög, för jag älskar redan det där landet - utan att ha varit där en endaste gång. Inte bra, alltså. Inte ens Spanien, mi segunda nación, kan mäta sig med Grekland, och jag har inte ens varit där.
   Men det är svårt att låta bli att älska Grekland. Maten är himmelsk - och jag har bara ätit svensk-grekisk mat, tänk när jag har ätit grek-grekisk mat! Musiken... jaa, jag hittar inte ord för den... det är musik, helt enkelt - riktig musik. Killarna går ju inte heller av för hackor. Och ja, jag tänker nämna arkitekturen - vilken jag har sett på bilder - men seriöst, har ni någonsin sett vackrare byar!?
   Någonting säger mig att det här inte är bra? Man borde inte älska ett land utan att ens ha varit där? Guess what? Jag skiter i! Jag kan inte hjälpa det. Nu får jag bara hoppas att det faktiskt är lika underbart som jag tror att det är. Och att en viss grek inte läser det här, och om du nu gör det så skyller jag det här på dig. Det är ditt fel att jag gillar Grekland så mycket.

HAHA! Jag upptäckte nyss att det finns ett ord för det här, "grekofili"!



Nej, nu är det dags att kolla om jag ser de holländska pojkarna. Ciao!

Hittills idag har jag gått till Handlar'n i pyjamas för att köpa a-fil, och snart ska jag till gymmet och kralla upp mig med Erika. Hon går mot mig nu, inte i pyjamas dock.

Senare blir det kvällsbad och picknick och eventuellt en titt på de nya människorna som ska bo hos min granne i sommar. Det ryktas om pojkar, holländska sådana. Det här kan bli spännande. :D