I say I'm glad you're back, but how come I never sow it?

Jag har återigen blivit en dålig bloggare. Det verkar vara en ovana som tenderar att dyka upp lite då och då hos mig. Men ärligt talat är det ingenting som stör mig, och jag kommer därför inte jobba för att styra upp det. Jag bloggar när jag bloggar, helt enkelt - det kan vara ofta och det kan vara... mindre ofta.

För er som undrar (förmodligen ingen eftersom min blogg - tro det eller ej - faktiskt inte är världskänd) är gymmet fortfarande ett ställe som får njuta av min underbara närvaro i mängder. Frida, Erika och Nina träffas och barnmat konsumeras och förtärs av ingen mindre än mig på daglig basis. Jag är fortfarande inte riktigt klok och jag har inga planer på att bli det heller. Grekland är fortfarande the love of my life (oh yes) och jag gjorde aldrig det där jag verkligen ville göra. Skolan börjar på torsdag och jag längtar faktiskt dit till skillnad från resten av världen. Nej, jag ogillar inte att ha sommarlov, det är bara det att jag tycker om att gå i skolan (jag sade ju att jag inte är riktigt klok).

Ja, det är så det är. Bara att gilla läget. Varför inte, liksom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0