Jag vandrade på gatan som inte ledde någonvart. Ingenstans ifrån kom jag och skulle heller ingenstans. Där gick jag i alla fall, helt naken, och utan en enda tanke på någonting. Jag gick, jag kröp, jag hoppade, jag dansade, jag flög. Jag såg världen ovanifrån och fick helt plötsligt ett nytt perspektiv på saker och ting. Aldrig förr hade jag befunnit mig i en sådan abstrakt klarhet. Att en och samma sak kan vara två helt olika saker, precis som två vitt skilda ting kan vara en och samma sak, var alldeles självklart. Världen omfamnade mig och jag omfamnade världen. Just där, just då, flög jag.