Om paradiset medmera.

Ja, jag är hemma. Och nej, jag har inte dött eller nåt annat otrevligt. Jag har helt enkelt inte orkat blogga.

Grekland var hur som helst underbart; ett sådant där ställe man känner att man måste åka till minst en gång per år, ni vet? Vi fotade som galningar och bilder kommer... nån gång.
   Maten var supergod (har man inte ätit grekisk mat i grekland har man inte ätit grekisk mat på riktigt), kulturen var... jag hittar inte riktigt ord för det men helt annorlunda än Sveriges var den i alla fall, till min belåtenhet. Medelhavet och stränderna var precis som Medelhavet och stränder ska vara: varma, soliga och fulla med snygga killar. På tal om killar ja, jag tror seriöst inte att jag någon gång har känt mig så uppskattad som jag kände mig där nere. Det var mycket "oh my god", "beautiful girl" och liknande kommentarer. Markos(?) var riktigt, riktigt snygg och Samir(?) fick dessvärre inte byta sitt pass mot mig (HAHA!). En dag åkte vi även till Santorini och jag överdriver inte när jag säger att det är det vakraste stället jag någonsin har varit på! Om ni får möjligheten - åk dit!
   Höjdpunkten på min resa var trots allt, kanske inte helt otippat, att Mixalhs Xatzhgiannhs spelning i Rethymno under tiden jag var där, så jag fick gå på grekisk konsert. Att jag äntligen fick tag på min Pyx Lax-skiva är ingenting jag klagar över heller.
   För att göra en lång historia kort har jag hittat mitt paradis på jorden och det enda som var dåligt med resan var att jag behövde åka hem.

Nu är jag, som sagt, hemma. Pappa fyller år idag också, hela 52 år blir han. Antar att jag borde byta om från pyjamas och pallra mig iväg till Kista och köpa en present till honom. Nej, jag vet inte varför jag inte köpte något i Grekland.

Adio aderfe!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0